Kul med mtbo!
Vi blev ombedda och skriva något om mtb-orienteringstävlingen vi var med på i helgen. Det var SM i medeldistans med ca 300 deltagare. Snättringe sk hade ca 15 deltagare med många fina resultat, bland annat kan nämnas att Ludvig tog förstaplatsen i H12 både i lång- och medeldistans, Gustav detsamma i H10 och Isak tog brons i sprint.
Vår Mtbo-premiär:
Kerstin: Jag har cyklat mountainbike utan orientering några gånger med pappa och tycker det är kul. Sen har jag testat mtb-orientering med Fredrik, det var också kul. Jag trodde tävlingen skulle vara jätteenkel men man måste vara snabb för att vinna.
På väg mot femte kontrollen hoppade kedjan av. Typiskt tänkte jag; då kommer jag aldrig att vinna, alla kommer köra ifatt mig och jag kommer behöva gå tillbaka. Men så kom någon, en Snättringemamma tror jag, och hjälpte mig efter några minuter och satt på kedjan. Jag blev väldigt glad. Jag stannade vid varje kontroll och bestämde vägen till nästa, banan var ganska lätt. Jag tog det ganska försiktigt eftersom det var mitt första lopp men det var kul att köra fort ner för en nedförsbacke.
Jag kom trea, inte så väldigt långt efter de andra. Nästan det bästa var att få stå på prispallen och få applåder. Och kunna säga att man kom trea i SM är ganska kul (man behöver ju inte säga att det var tre startande i min klass )
. Jag fick en magväska från en skidbutik, den var väl ganska fin.
Jag vill absolut köra mtb-orientering igen, det var roligare än vanlig orientering.
Lilly: Jag trodde också det skulle vara lättare. Det var svårt eftersom det var så många stigar och hålla koll på när man cyklar samtidigt, i vanlig ol kan man ju hålla kompassen där man är på kartan.
Jag gjorde egentligen bara en riktig bom; jag åkte ner för en jättebrant backe, när jag var längst ner insåg jag att det var fel stig och jag behövde cykla upp igen, det var jobbigt.
Kontrollerna är synliga på långt håll, de är inte gömda som i vanlig orientering så det handlar inte så mycket om att hitta kontrollerna utan att ta ett bra vägval.
Det var roligare på den delen av banan när var lättare för då kunde man cykla på i högre hastighet utan att stanna för mycket. Jag kommer fortsätta åka mtb och mtb-orientering också.
Bilden ovan: D16-banan; de heldragna stigarna är större/lättare, de streckade svårare och de prickade svårast. Om stigarna är för svåra hoppar man av och går.