Sven växte upp på Lönnvägen 19 i Kallkärret, i en liten 20-talsvilla som finns kvar idag i ganska likt skick.

Ett av hans första jobb var som bud vid en livsmedelsbutik i Stuvsta, och han berättade med upprördhet i rösten hur han en gång i snöstorm fick cykla i djupsnö till en fin dam i en villa vid Trehörningen för att leverera två flaskor öl. Hon snörpte på munnen att det dröjt så länge när han kom fram, svettig och utmattad. En historia att betänka när man åter ser matbuden streta runt på våra gator 2020 i denna vår nya fantastiska värld.

Han återkom ofta till bärplockandet, och berättade senaste åren ofta hur mycket han saknade det. En gång under kriget cyklade han och hans far till Pålamalm till de bra blåbärsmarkerna där, och bevittnade en slump inspelningen av ”Flickan och djävulen” vid den nu av grustaget utraderade tjärnen Oxögat.

Om krigsåren, (han kom att göra rekryten direkt efter krigsslutet), berättade han fö att han cyklade och köpte mjölk svart från bonden på Fullersta Kvarn. Han och en kamrat (Yngve H?) födde upp kaniner vid Rosendals torp (där äldreboendet numer ligger). Han hade en kanot liggande i Orlången nedanför Balingsta Kvarn, och soldater vaktade förläggningen/förråden utmed Balingsta Allé (grunderna finns kvar, och en pjäsplats finns kvar på bergstoppen direkt söder om infarten till allén).

En av hans orienterarskrönor var när han på en DM-kavle på 50-talet skulle ha Ormputten som kontroll men kom snett. Dock var den på den upplagan av kartan, skulle det visa sig, inlagd något snett, så han spikade kontrollen. Övriga löpare som gick rätt bommade den. ”Så tänk på det när du kör på en 50-tusendel från 50-talet och ska till Ormputten”, var hans råd.

När han för några år sedan träffade på en gammal konkurrent från Gustavsberg PW, frågade han på sitt klassiska Svennemanér med hög stämma ; ”Fan, lever du än!?”. ”Detsamma?” svarade PW.

Många minns honom i halvmörkret utanför IKEA, iklädd en orange televerksoverall, såklart, med Ockelbomössan på svaj och sin, redan i nyskick, risiga Vaz Lada. SSK:s granförsäljning 1975 ca-2011 ca är för övrigt en historia i sig, men det får bli i ett annat sammanhang. Klubbhuset är i alla fall, bildligt talat, byggt av julgranar.

Sin stuga Björstorp utanför Mullhyttan i södra Kilsbergen köpte han 1963 pga dess centrala (!) läge, då det gick att ta tåget till Örebro och sedan lilla tåget på Svartåbanan ändå fram till Dormens station 200 m nedanför stugan (4 timmars resa). Där tillbringade han somrarna med sin Solveig, var det vinter och djup snö gick de från station med snöskor. De odlade sin egen potatis och morötter (de håller vintern igenom i hinkar med sand i jordkällaren), och såklart plockade hinkvis med bär. Han kunde i timmar berätta om de gamla byborna, farvägarna (gångarna, som det heter på lokala dialekten), gruvhålen, ödetorpen, amerikaemigranterna och hyttorna.

Likt den gamle sjömannen i Coleridges ballad från 1798, som berättar sitt livs historia på de för alla han möter, minns vi Sven och hans fängslande historier från ett numera svunnet Huddinge och ett liv i skog och mark.

 

Anders Bergmark, nov 2020.