Denna helg var det så dags att ta de första stegen mot Tiomila 2026. Eller ja, erfarenhet är ju något som byggs på gradvis, och hur man orienterar just i Tranås kan man ju ha lärt sig även någon annanstans, och ganska länge sen. Så ja, de första stegen mot Tiomila 2026 togs kanske när den äldste Snättringedeltagaren började orientera back in the days. Förra året var det Snättringedeltagare med på Tiomila som började orientera på 70-talet, så det kanske är där någonstans som de första stegen började tas mot Tiomila 2026. Det är länge mellan 70-talet och 2026. Häftigt! Fast egentligen lärde ju sig dessa Snättringare av tidigare generationers Snättringare, och erfarenheter har vandrat över generationer. Så egentligen togs de första stegen mot Tiomila 2026 redan 1931. 95 år av förberedelser mot Tiomila 2026. Svindlande! Nåväl, denna helg var det i varje fall dags att göra de första specifika förberedelserna för Tiomila 2026.

 

Avresan för de flesta var på fredag eftermiddag efter studier, jobb och dylikt, men för de som har ett mer frikostigt schema på den punkten avgick en bil även fredag morgon. Denna stannade då i Norrköping på vägen, för en träning i terräng relevant för Swedish League i april 2026. Som Norrköpingssonen Ville Johansson, numera förstalagsman för Stora Tuna, uttryckte det: ”Det står att det är 5 m ekvidistans men det känns som 8 m.” Sant, tyckte vi, och njöt av att springa i Mörtsjön-liknande terräng, med fina öppna höjder och rejäla branter. För en av deltagarna, Flavio, var det dock inte höjderna som ställde till det största problemet – inte oväntat, eftersom han är schweizare. Istället fick han testa på ett gyttjebad ungefär upp till brösthöjd. En toppenstart på en novemberförmiddag, tyckte han (inte), och resten av banan fick spenderas med blöta och illaluktande kläder.

 

Efter ett halvt långpass på ICA Maxi i Linköping kom så förtruppen fram till Tranås, dit de andra bilarna anlände någon kort nattsträckas tidslängd senare. Där mötte en blåsig parkering upp med en terräng som också visade sig vara av det tuffare slaget. Fina lättlöpta höjder fanns ett par stycken, men även rejält steniga områden, stora isfyllda kärr och ganska täta och pinniga områden. Inte blev det bättre av att kartan hade behövt en liten uppfräschning, grönt kunde nämligen betyda lite vad som helst. Det konstaterades att detta Tiomila troligen kommer bli ganska varierat, och därmed ganska spännande.

 

En av bilarna tyckte, till dess ägares stora förtret, att en blåsig grusparkering strax utanför Tranås var ett bra ställe att stanna på, så när dess ägare ville ta sig till vandrarhemmet vägrade den sonika att lämna stället. Tråkigt tyckte vi, och resten av lägret fick vi klara oss med en bil mindre. Vad hände då med bilen tänker ni. Jo, ryktet säger att den befinner sig i Mjölby. Ett tråkigt ställe att ha bilen när man ska ta sig till de finfina klubbträningar som erbjuds veckan efter lägret.

 

I övrigt bjöd kvällen vi en god kycklingwok ackompanjerat av Tiomilasändningen från 2025 i bakgrunden, med ett stort jubel varje gång vi fick se Frida eller Kristina i sändningen. Dessutom fanns utskrivna lappar med sträcklängderna för Tiomila 2026 och diskussionerna gick varma om vem som egentligen skulle få de mytomspunna Långa Natten och Långa Dagen. Fredagsstämning av högsta kaliber!

 

Middag med Tiomilatittande. 

 

Lördagen började med en lång slingerfärd genom småländska skogar tills vi nådde en parkering. Men hmm, varför stod det ”Jakt pågår”-skyltar där vi skulle springa? Vi hade ju meddelat Tiomilas träningspakets arrangörer vilken dag och tid vi skulle komma. På parkeringen stod en bil med tydlig jaktkoppling. En sökning på registreringsnumret och ett telefonsamtal till dess ägare senare stod det klart att jakt pågick i ungefär 90 % av träningsområdet. Vad skulle vi göra? Skulle vi springa ändå och undvika att låta som älgar? Riskfyllt på många sätt, tyckte vi, och bestämde oss för att lägga en egen träning på det lilla området som fanns kvar. Detta resulterade i en träning på ett långsmalt område, som såg ut att kunna bli ganska tråkig, men som visade sig bli ganska skoj. Många valde att springa en så kallad lugn masstart, där vi springer i grupp men alla sköter sin egen orientering. Det blir lite olika vägval här och där, men mellan det har man möjlighet för lite snack i klungan. En klassiker i Snättringesammanhang, bra stafetträning utan att behöva vara ett snabbt pass. Minerna var glada, trots förutsättningarna blev det hela ganska bra.

 

Vi ritar in banan på det lilla området som fanns tillgängligt. 

 

Eftermiddagen löpte på med lite hängande, lite skid- och skidskyttetittande och lite sovande, tills det var dags att åka till Aneby. I Aneby mötte Pan-Kristianstad, Göingarna och några andra löpare upp för en träning med natt-OL-intervaller. Hög kvalitet på startfältet! Starten gick och juniorer från andra klubbar än vår satte upp ett hiskeligt tempo i den riktigt snabblöpta terrängen. Här var det inte tal om några steniga områden eller luriga små sänkor som kontrollpunkter. Här var det plattan i mattan från start. Vi försökte hänga med så gott det gick och det gick väl hyfsat. Några av oss var riktigt starka, och för några av oss blev det en liten heads-up om att sköta intervallträningen ordentligt i vinter. Oavsett en riktigt bra träning i en snabblöpt terräng som passar oss ganska dåligt, men som vi måste försöka jobba med i vinter eftersom delar av Tiomilaområden kommer erbjuda sådan snabblöpt tallhed. En bastu i SOK Anebys klubbstuga rundade av vårt Aneby-besök, mycket trevligt.

 

Häng mellan träningarna och studerande av Tiomilakartan och sträcklängderna inför 2026. 

 

Efter denna fartfyllda träning var några ganska rejält slitna, men efter en finfin Älplermakaronen i regi av schweizaren Flavio hade alla lite energi igen. Det blev så en liten lek där varje person skulle säga två lögner och en sanning, och resten gissa vilken som var sanningen. Vem hade trott att en av oss sovit i en rondell i Berlin, en åkt fast för att ha sprejat graffiti och en av oss varit hemlös i Kiev?

 

Rihards lagar Älplermakaronen. 

 

Söndag morgon avgick bilarna till Gränna. Som tur var hade två av de tre bilarna uppfällbara säten i bak, så vi fick plats med alla 17 som skulle mot Huddinge (en bil gav sig denna morgon av söderut mot andra äventyr). Detta innebar dock att packning fick förvaras i flertalet knän. Kanske inte den mest angenäma resan för alla, men alla kom med och vi kunde skratta åt det hela.

 

Trångt i bilarna. 

 

I Gränna väntade långpass. Mattias hade strängat en bana som var lång. Väldigt lång faktiskt. Inte ens de starkaste kunde genomföra hela banan, utan tretimmarsgänget fick nöja sig med att avstå några kontroller. Terrängen bjöd på utmanande vägval mellan ganska höga kullar. Något ytterligare att träna på inför Tiomila! Framförda av juleskum under korta fikapauser under passet tog sig alla tillbaka till Grännabygdens klubbstuga för en liten bastusession innan det var dags för hemfärd. De som sprungit kring två timmar gav sig av mot Chopchop innan det blev hemresa mot Huddinge, och tretimmargänget bestämde sig för en kvarterspizzeria i Mjölby. Under hemresan var det slående regn mot rutan i mörkret, och det konstaterades att vi hade haft tur med vädret. Ingen snö, nästan inget regn och ganska behagliga temperaturer på över 5 grader.

 

Pizza i Mjölby. 

 

Efter en fin lägerhelg kan vi nu konstatera att vi har något riktigt bra på gång inför nästa års Tiomila, med många taggade löpare på plats på lägret, och många som inte var med just denna gång. Under de ganska exakt fem månaderna som är kvar mot Tiomila ska vi träna på bland annat löpfart, vägval och stafettsituationer. Återstår att se vilka som kommer med i förstalaget, men klart är att alla medlemmar är med och bidrar till alla lag, förstalag såväl som fjärdelag, oavsett vilket lag just de hamnar i.

 

Snart jul! 

 

Fler bilder från lägret i galleriet!