Hösten 2024 är över och i skrivande stund packar och fixar jag inför min blivande säsong i Stöten som skidlärare där minusgraderna håller i sig och snökanonerna mullrar för fullt. Innan det hann jag dock med ett efterlängtat SM-läger i Karlstad med juniorer och seniorer från Snättringe i relevant terräng inför kommande medel och stafett-SM 2025.

 

Några av oss började lägret redan på fredagen med Nattmedel i Tyrskogen där tanken var att köra det som ett lugnt pass och fokusera på tekniken för att försöka lära känna terrängen lite inför kommande träningar under lördagen och söndagen. Mysig tur blev det trots duggregnet, men hade jag vetat vad som väntade terrängmässigt dagen efter hade jag nog uppskattat detta pass ännu mer.

 

Dagen efter var det dags för medel PRIO/Tävlingsträning i Mosaren, ett område direkt norr om terrängen där medel och stafett-SM kommer att gå. Nedan följer en reflektion kring träningen och terrängen från min kära bror Hannes (njut av läsningen medans ni kan, terrängen suger…)

För mig var det första gången jag sprang i Karlstad och Värmland överhuvudtaget så mina förväntningar innan var praktiskt taget noll, men av erfarenhet vet jag att man ska ha öppet sinne när man springer någonstans för första gången, och kanske extra viktigt i Karlstad. Terränglådan som erbjöds för prion var grisig, tuff och tekniskt utmanande med både lite längre backar än vad man som storstadsgrabb är van vid, samtidigt som undervegetationen gjorde sitt för att trötta ut benen. Dock kan det se lite annorlunda ut i maj när det kommer till den punkten. Om vi ska gå in lite mer i detalj kan följande områden (bilderna nedan) se ganska lika ut i mängden läsbara detaljer och annat dylikt, men oj så stor skillnad det kan vara…

På första bilden visas k11 till k13 och efter två pass, både “snabbt” och långsamt, med tillhörande terrängsnack kunde vi komma fram till att löpbarheten var förhållandevis mycket god och det bjöds in till lite högre löphastighet i det området, vilket syns tydligt på livelox och bekräftas av känslan man får som löpare när det går att trycka på lite, i jämförelse med området på bild två som var från starten till k3. Där var löpbarheten mycket sämre vilket gjorde att man fick kämpa lite extra för att ta sig framåt, trots att den aktiva tiden inte överstigit drygt sju minuter (sex minuter om man heter Simon Hector). Dock var det lite mer kuperat från start så hastigheten kan inte direkt jämföras rakt av, men att kuperingen inte var den största utmaningen där kan nog iallafall en del av oss vara överens om.

 

Det fanns dock områden som var betydligt värre men också lite bättre än dessa två, men de områdena tyckte jag kunde urskiljas ganska tydligt på kartan, så jag valde bort dem i den här analysen. Men det visar även vikten av att genomföra den här typen av läger och i god tid innan tävlingarna så att man hinner förbereda sig så mycket som möjligt. Nu vet vi att områden med färre detaljer och i lite lätt sluttning är betydligt bättre att springa i än områden med mer detaljer och lite mer blandad kupering.

 

Efter träningen var tanken att det skulle serveras hemlagad lunch men efter ett litet missöde slutade det med att allihopa åkte till chopchop för att äta istället. Proppen hade tydligen gått så inga kokplattor funkade och själva proppskåpet var dessutom låst. Kudos till de som knipsade upp låset och fixade proppen så vi fick middag.

Vi smälte maten och på eftermiddagen var det dags för pass nr 2. Redan innan passet kände jag och några andra tjejer att vi var alldeles för trötta på terrängen i Karlstad och valde därför att köra stigdistans istället. Valde man däremot att springa den tänkta träningen bjöds det på nattstafetträning i I2-skogen, ett gammalt militärområde med många stigar, ex antal vägar och detaljrika höjder.

 

Morgonen efter vaknade vi och jag tror att många redan hade börjat bli slitna innan passet började, trots att vi inte sprungit särskilt mycket fram tills dess. I vilket fall väntade långpass med karta i samma område som medel PRIO, men också i ett nytt område precis på andra sidan vägen. Där väntades lättsprungen gropterräng och inget bröt på marken, alltså raka motsatsen. Själv valde jag att springa 90 min med några andra tjejer, och mestadels i gropterrängen. Däremot var det många som sprang i den SM relevanta terrängen (vilket inte var till min fördel då jag behövde vänta dubbelt så länge på att herrarna i bilen jag åkte med skulle bli färdiga, jag nämner inga namn men man kan nästan gissa sig till vilka de var…)

 

I slutändan tror vi att de flesta var nöjda med lägret och som alltid så är det grymt kul att hänga med gänget från SSK!

 

Extra tack till Stefan för allmänt fix och trix och Rune för bra och relevanta banor!

 

/Lovisa och Hannes Lindqvist

 

 Bilder: Stefan G, Albin H, Johan G