Jag är så grymt imponerad av alla som tar upp orienteringen som vuxen. Det är minsann inte lätt att gå från att lära sig karttecken till att bemästra en fullsvår bana, så många moment man måste klara av, så många misstag man måste gå igenom för att få tillräcklig erfarenhet. Ändå är det många som faktiskt gör det efter ett par års idogt orienterande. Kanske inte vid varje tillfälle, kanske inte ens en hel bana. Men bara att bemästra flertalet av sträckorna under en bana är ganska imponerande. Så vad ska man lägga krutet på om man vill bli bättre? Enligt mej, två saker. Här några tankar och övningar som kanske kan vara till hjälp.

1: Lilla My har lyckats fly

Att skapa en iver o nyfikenhet på vad som väntar är det viktigaste i det mentala arbetet när du orienterar. Precis som i boken där Mumintrollet o Mymlan letar efter Lilla My ska du jobba med frågan: ”Vad tror du hände sen?”  Detta, eller enklare ”Vad händer se´n?” är den viktigaste frågan du kan ställa dej under loppet. Hela tiden, som ett mantra. Vad händer se´n, vad händer se´n, vad händer se´n. Att gå från att reagera på vad du passerar till att skapa en bild av vad du kommer passera om en stund och sedan få det bekräftat är en enorm skillnad. Enorm. På alla sätt. Att skapa en bild av vad du kommer passera, och sedan får den bilden bekräftad ger tillfredsställelse, lugn och med tiden självförtroende. Motsatsen, att springa utan att veta vad som kommer och hela tiden läsa in sig på nytt, skapar lätt osäkerhet, oro och stress. Ett osäkert steg är ett långsamt steg.

Denna framförhållning är något man lätt glömmer bort när man närmar sig kontrollen och man är ivrig att ta kontrollen. Visst kan man bara springa in i ringen, se sig omkring och ha tur och hitta kontrollen. Det fungerar säkert allt som oftast, men aldrig en hel lång bana. Försök istället att skapa en bild av hur det ser ut in mot kontrollen innan sista attacken. Det går fortare och är säkrare.

Att träna specifikt på framförhållning kan vara klurigt: Tycker dock det fungerar bra att köra en bana som är en eller två svårighetsgrader lättare än du brukar brottas med. Logga med GPS-klocka. Försök springa hela banan utan att stanna någonstans, inte ens vid kontrollerna. Kontrollera hur du lyckats på Livelox. Man kan lätt se stopp om man gör svansen jättelång och färgkodad efter fart.

2. Kurvbild är allt

Ett karttecken övertrumfar alla andra i betydelse och vill man uppleva stor orienteringslycka och känna flyt, då ska man fokusera sin orienteringsträning på att bli kompis med detta tecken. Jag tänker förstås på kurvbilden, denna lisa för själen som gör att orientering blir mer än en skeppsbrottslek där man hoppar mellan olika karttecken.  Denna kontinuerliga ledstång som man surfar fram på.

Att träna sin förmåga att läsa kurvbild är faktiskt ganska enkelt.  Det är väl investerad tid att med kartan i hand gå runt och lära sig hur punkthöjder, sänkor, åsar ser ut. För att göra det lite strukturerat kan man göra det i form av linje-orientering. Det viktiga är då att försöka krama ur så mycket information som möjligt, inte att det ska gå fort. Ett annat knep är att titta på gamla kartor och försöka skapa en bild i huvudet av terrängen, fantisera fritt helt enkelt. Kolla in exemplen nedan. Tänk att du kommer in mot kontrollen vid den blå pilen. Fundera på hur det lutar. Vad är det för slags träd? Ser du långt? Är det vackert? Hur luktar det? Skapa en bild, fokusera på kurvbilden. Några linjeövningar för kartpromenad finns bifogade för egen utskrift. Lycka till!

Stefan