World Master Game 2017 Nya Zeeland - av Göran Nilsson

Var 4’e år arrangeras WMG som är Veteranmästerskap för idrottare 35 år och äldre. Det är 28 olika idrotter med 45 discipliner - och i år var Auckland på Nya Zeeland värd. Ca 30 000 atleter från 117 länder, av vilka ca 2000 var orienterare. Sprint och långdistans var på programmet, med kvallopp och därefter final med de 70 bästa i A-finalen, och övriga i B- och C-finaler.

Sprinten gick inne i Auckland med ett väldigt klurig kval. Många bommade bort sig och missade A-finalen. Jag lyckades hålla ihop det bra och blev 40 i kvalet. I finalen blev det sedan en 20’e plats.

Sprintkvalet

Långdistansen gick ca 5 mil N om Auckland utmed kusten. Stora delar var tallskog med höjder och gropar. Ibland var det svårt att se vad som var upp och ner. Underlaget var sand som var täckt med tjockt lager av tallbarr. Sammanlagda resultatet efter det 2 kvalloppen gav mej en placering i mitten av A-finalens startfält. I finalen lyckades jag bättre och det blev där en 10’e plats. Jag är nöjd med resultatet och det var skönt att lyckas få till de bästa loppen på finalerna. Från klubban deltog också Claes och Viviann Andersson.

Ett annat känt ansikte stötte jag också ihop med, Grant Bluett; Australiensaren som var tränare i Snättringe under några år. Han visade fortfarande fin klass och vann sprinten i H45. Han är nu mer 3 barns pappa och jobbar som polis.

Delar av långfinalen

Nya Zeeland har länge lockat mej och nu blev ett bra tillfälle att åka dit. Vi reste med Per Nordahl som under många år ordnat orienteringsresor till större tävlingsarrangemang runt om i värden. 11 olika resealternativ fanns med allt ifrån att stopp i Australien eller Singapore på väg till WMG. Det resealternativet vi åkte med stannade i Singapore innan vi åket vidare till Nya Zeelands syd Ö, till Queenstown. Det var en mysig stad med fokus på äventyr. En del vandringar blev det och en dagstur till Milford Sound. En mäktig fjord som har branta bergssidor och med bergstoppar på 2000 m alldeles intill. Här regnar det 6000 mm (6m) per år, samtidigt som dom har 180 soldagar. I Nya Zeeland kommer det väldigt mycket nederbörd så landet är väldigt grönt och bördigt. Resan gick sedan vidare med buss norrut efter västkusten. Mycket vattenfall och fina vandringar som gick i nästan trolska skogar hann vi med. Även ett besök vid den berömda Franz Josef glacier. Den är 12 km lång och rör sig dagligen ca 70 cm. 

En annan märklig plats var Punakaiki med de berömda pannkaksklipporna. Ett stort område med raukliknande formationer bildade av stenskivor travade på varandra.

Pannkaksklipporna

Efter flera vattenfall, vandringar och bussdagar kom vi till Picton, N delen på S ön. En mysig hamnstad. Därifrån var det färja till Nordön och vidare färd norrut. Där blev landskapet mindre kuperat. Nästa större mål var den berömda nationalparken Tongariro som ligger mellan 3 vulkaner. Här är Mordor ur Sagan om ringen inspelad. Vandringsleden Tongariro Alpin Cross på 19 km med en stigning på 800 m och 1100 m nerför tog oss till ett fantastiskt vulkanlandskap med turkosa småsjöar och där ur marken det puffade svaveldoftande ånga. Vi hade dessutom strålande sol och blå himmel under vandringen.

Tongariro

Färden gick sedan vidare norrut mot Rotorua. Staden är känd för sina många vulkanaktiviteter. Här bubblade det och rök lite överallt i stadens många parker. Vi besökte också en Maorieby (Nya Zeelands urinnevånare). Här bjöds på uppträdande med traditionella danser men även tilltugg, majskolv kokad i varma källan utanför huset.

Här tjuvstartade också orienteringstävlingarna med en medeldistans i en Redwood skog. Det Califoniska jättetallar som inplanterats. Träden är ca 60m höga och 1,5m i diameter. Marken var till stora delar täckt av undervegetation vilket bitvis var svårforcerad och utan sikt.

Dagen efter var det sprint inne i Rotorua.

Sprint i Rotorua

Resan gick sedan vidare till Auckland med registrering till tävlingarna. Staden och folket i Auckland bjöd verkligen på ett fantastiskt arrangemang. Det började med en invigning på en av de större fotbollsarenorna. Här spelade det upp danser av Maorierna, fyrverkerier och lasershower som var i klass med OS-invigningen, enkom för oss simpla äldre idrottare. Vi fick fritt reskort till all kollektivtrafik, inträden till flera museer och andra platser.

Från invigningen

Väl hemma efter 36 timmars resa kan jag bara summera det hela som en fantastisk resa med mycket fina upplevelser. Dessutom trevlig orientering.

Om 4 år är det Kansia i Japan som står värd för WMG. Kanske det blir en tur dit då.

Göran

Uppdaterad senast: 2017-09-09 22:58:00 av Gustav Ekner

Skapad: 2017-09-09 22:06:12 av Gustav Ekner